Gå direkt till innehåll

Ekonomisk jämställdhet

Prioriterade mål för Skåne

  • Minska lönegapet och således pensionsgapet mellan kvinnor och män.
  • Bryta den könssegregerade arbetsmarknaden och få en bättre matchning på arbetsmarknaden.
  • Förbättrade arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken.
  • Minska ofrivilligt deltidsarbete.
  • Öka utrikesfödda kvinnors etablering på arbetsmarknaden.
  • Öka jämställdheten gällande företagande, innovation och landsbygdsutveckling.

Problembeskrivning

Den ekonomiska ojämställdheten påverkar kvinnor under alla livets skeden och målet om ekonomisk jämställdhet hänger nära ihop med de andra jämställdhetspolitiska målen. Ekonomisk självständighet är en grundläggande jämställdhetsfråga och en fråga om makt. Flera viktiga jämställdhetspolitiska reformer som har haft stor betydelse för jämställdhetsutvecklingen i Sverige har handlat om ekonomisk jämställdhet, till exempel rätten till arbete, individuell beskattning och att hitta gemensamma finansieringar för omvårdande arbete som barnomsorg och äldreomsorg. Den ekonomiska jämställdheten
står dock fortfarande inför stora utmaningar och bristen på ekonomisk jämställdhet innebär stora
konsekvenser på många områden. I samtliga skånska kommuner är kvinnors inkomster lägre än mäns och den ekonomiska ojämlikheten ökar.

Kvinnors och mäns medianinkomst skiljer idag 63 000 kr/år i Skåne och medelinkomsten i Skåne
är lägre än i riket. Både sysselsättningsgrad, andel arbetslösa och skillnader mellan könen varierar mellan kommunerna i länet. Ekonomisk jämställdhet är ett prioriterat område under strategiperioden 2024–2027.

Det finns flera faktorer som påverkar att kvinnor har lägre inkomster än män. Kvinnor och män arbetar lika mycket, men män utför mer betalt arbete och kvinnor utför mer av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Dessutom arbetar fler kvinnor än män deltid, fler kvinnor är långtidssjukskrivna
och löner och arbetsvillkor är ofta sämre i kvinnodominerade yrken. Kvinnor tar ut mest föräldraledighet, både obetald och betald, och ju mer ojämställt uttaget av föräldrauttaget är desto sämre är kvinnors inkomstutveckling. Män äger också ungefär dubbelt så mycket som kvinnor.

Den ekonomiska ojämställdheten är viktig att uppmärksamma även i relation till andra maktordningar.
Ekonomiskt bistånd är vanligast hos gruppen ensamstående män både hos inrikes och utrikesfödda, medan den grupp som får minst ekonomiskt bistånd är gruppen inrikesfödda barnfamiljer med sammanboende föräldrar, medan utrikesfödda barnfamiljer erhåller bistånd i betydligt större mfattning. Att arbeta främjande för att barn, oavsett kön, inte ska växa upp i fattigdom förebygger även framtida problem som arbetslöshet, missbruk och kriminalitet.

Kvinnor med funktionsnedsättning är överrepresenterade i den grupp vars disponibla inkomst understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket är den relativa fattigdomsgränsen. Skillnaden i ekonomisk standard är större mellan kvinnor och män med en funktionsnedsättning än mellan kvinnor och män i övriga befolkningen.

Ens ekonomiska situation kan också vara ett hinder för att lämna våldsamma och destruktiva
relationer. Våldsutsatthet kan medföra allvarliga ekonomiska konsekvenser genom till exempel
sjukskrivning och utebliven inkomst. Ekonomin kan vara ett sätt för våldsutövare att utöva kontroll,
vilket kan leda till problem med försörjningen lång tid efter separationen, till exempel om bodelning fördröjs. Kostnaderna för könsrelaterat våld mot kvinnor i Sverige uppgick till cirka 6,6 miljarder euro under 2019.

Minska löne- och pensionsgapet mellan kvinnor och män

Medianinkomsten för kvinnor i Skåne är 299 000 kr/år och för män 362 000 kr/år. Det innebär en inkomstskillnad på över 2,5 miljoner kronor på ett 40 årigt arbetsliv. Bland låginkomsttagare är skillnaden i inkomst mellan könen mindre än bland höginkomsttagare.

Det finns i Sverige ett inkomstgap mellan kvinnor och män på omkring 20 procent. Kvinnors
disponibla inkomst är 80 procent av mäns. Den främsta orsaken till löneskillnaden mellan kvinnor och män, utöver arbetstid, är att de i stor utsträckning arbetar i olika branscher. De mansdominerande yrkena värderas högre än de kvinnodominerade yrkena och har därmed högre löner även om de är likvärdiga i till exempel utbildning och ansvar som de kvinnodominerade yrkena.

Män arbetar heltid i högre grad än kvinnor, har ett större ägande och sparande och därmed
högre kapitalinkomster. Kapitalinkomsterna är mycket ojämnt fördelade jämfört med andra
inkomstslag; 10 procent av svenskarna har 95 procent av kapitalinkomsten och män har ungefär
tre fjärdedelar av de samlade utdelningarna och ränteinkomsterna.38 Kvinnors andel av mäns
kapitalinkomster har minskat från 40 procent år 2003 till 28 procent år 2019. Tillsammans med deltidsarbete och lägre löner leder det till att kvinnors pensioner är lägre än mäns.

Män får ut i snitt 30 procent mer i pension än kvinnor.40 Riksrevisionen har pekat ut kvinnor
i låglöneyrken och som arbetar deltid som riskgrupper gällande framtida låga pensioner. År 2020 var andelen med relativ låg ekonomisk standard cirka 13 procent för gruppen över och under 65 år. Det finns dock betydande skillnader mellan olika grupper av pensionärer. Kvinnor, ensamstående, utrikesfödda och de äldsta pensionärerna löper särskilt stor risk för att hamna under inkomstgränsen för relativ låg ekonomisk standard. Det beror bland annat på att det i snitt har haft lägre löner och/eller lägre arbetskraftsdeltagande. Utrikesfödda har också färre bosättningsår i Sverige vilket ger både en lägre
inkomstgrundad pension och en lägre garantipension. Eftersom pensionen beräknas på den samlade arbetsinkomsten under livet, som är ekonomiskt ojämställt, blir även pensionerna ojämställda.

Bryta den könssegregerade arbetsmarknaden och få en bättre matchning på arbetsmarknaden

Kvinnor och män arbetar inom olika yrken, så kallad horisontell könssegregering. De allra flesta arbetar idag inom ett yrke som domineras av det egna könet. 67 procent av kvinnorna arbetar i kvinnodominerade yrken och 64 procent av männen arbetar inom mansdominerade yrken. Andelen skiljer sig mellan inrikes- och utrikesfödda. 56 procent av utrikesfödda män arbetar inom mansdominerade yrken jämfört med 66 procent av inrikes födda män. Utrikesfödda män arbetar i stället i högre grad inom kvinnodominerade yrken eller yrken med en jämn könsfördelning. Bland kvinnor är skillnaden mindre, 67
procent av inrikes födda kvinnor och 69 procent av utrikesfödda kvinnor arbetar i kvinnodominerade yrken.

Bara fem av de 30 största yrkena i Skåne har en jämn könsfördelning, det vill säga inom spannet 40–60 procent: kockar och kallskänkor, restaurang och köksbiträden, lednings- och organisationsutvecklare,
gymnasielärare samt övriga servicearbetare. Könssegregeringen visar sig också genom att kvinnor och män återfinns på olika positioner inom samma bransch, så kallad vertikal könssegergering.

Det finns ett stort rekryteringsbehov i Skåne och antal yrken där det saknas kompetens ökar. Det saknas personal bland tekniskt utbildade, sjuksköterskor, gymnasial vård och omsorgsutbildning samt yrkes- och ämneslärare. Dessa yrken och utbildningar är också starkt könssegregerade och kompetensbehovet skulle kunna fyllas om fler män sökte sig till kvinnodominerade vård och omsorg och fler kvinnor sökte sig till tekniska yrken. I Sverige ökar andelen kvinnor i mansdominerade yrken, men motsvarande förflyttning
av män till kvinnodominerade yrken sker inte. Det kan bero på att yrken som kodas som kvinnliga har lägre löner, sämre arbetsvillkor och oftare osäkra anställningar. Kvinnor saknar även mer ofta än män möjlighet att påverka sin arbetssituation. Det strukturella lönegapet, det vill säga skillnaden mellan likvärdiga mans- och kvinnodominerade, är 19 procent.

Det är viktigt att skånska arbetsgivare tillvaratar den kompetens som personer som står långt från arbetsmarknaden besitter, till exempel nyanlända kvinnor, män och icke-binära, för att öka tillväxten. Detta kräver ökade kunskaper hos arbetsgivare om normer och maktordningar för att se hur de påverkar och formar bilden av kompetens. Detta gäller även andra diskrimineringsgrunder, såsom till exempel funktionsnedsättning och ålder. Möjligheterna att ta del av stödinsatser på arbetsmarknaden skiljer sig
också åt mellan kvinnor och män med funktionsnedsättning. Det är exempelvis en större andel män än kvinnor i gruppen som övergår till arbete från arbetslöshet. Sammanfattningsvis har mångfald en positiv inverkan på utveckling. En bredd i arbetsgruppen möjliggör för fler analyser och synsätt vilket i längden genererar större sannolikhet att nå den bästa lösningen för arbetsuppgiften och höjer den samlade kompetensen på arbetsplatsen. Om Skåne lyckas bryta den könssegregerade arbetsmarknaden har regionen en stor konkurrensfördel inför framtiden.

Bättre arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken

Skillnader i arbetsvillkor mellan kvinnor och män hänger ihop med den könssegregerade arbetsmarknaden. De kvinnodominerade yrkena innebär ofta att arbeta med människor medan de mansdominerade innebär arbete med data och föremål. Detta påverkar möjligheten att vid hög arbetsbelastning kunna prioritera bort arbetsuppgifter. I de kvinnodominerade yrkena har arbetstagare generellt sätt mindre inflytande över sin arbetstid. Administrationen skiljer sig också åt mellan de olika typerna av arbete, där arbetet med människor kräver mer flexibilitet och ett större eget ansvar för medarbetaren som i vissa fall lett till kontrollerande och tung administration, vilket i sig leder till stress.

I samtliga skånska kommuner anmäler kvinnor i högre grad arbetssjukdomar som ofta har bäring på långvariga problem på arbetet, medan män i något högre utsträckning anmäler arbetsskador vilket oftare beror på direkta olyckor. Kön är inte den avgörande faktorn för att drabbas av arbetsrelaterad psykisk ohälsa, utan det är arbetsvillkoren. Effekten på den psykiska ohälsan är likartad hos kvinnor och män när de utsätts för samma villkor och faktorer i arbetslivet.

Kvinnor arbetar i större utsträckning i skift och så kallade delade turer, vilket innebär olika arbetstider och längre obetalt uppehåll under arbetsdagen. Deltidsarbete och tillfälliga anställningar är också betydligt vanligare bland kvinnor än män. Detta kan leda till upplevd otrygghet i anställningen, vilket ger en lägre trivsel, minskat engagemang och en ökad vilja att säga upp sig. Otrygga anställningar ökar också sjukfrånvaron. Deltidsarbete förknippas ofta även med sämre möjlighet till fortbildning, sämre möjlighet till befordran och lägre löner.

I en jämförelse mellan den mest kvinnodominerade och mansdominerade yrkeskategorin i de skånska kommunerna finns stora skillnader i arbetsvillkor trots samma arbetsgivare. Till exempel var möjligheten till flextid och heltidsarbete vanligare i de mansdominerade yrkena. I de kvinnodominerade yrkesgrupperna var i stället personalomsättningen högre, sjukskrivningarna fler och skiftarbete mer vanligt förekommande. Det är också betydande skillnader i antal medarbetare per chef inom kvinno- respektive mansdominerade yrkeskategorierna. Medan det inom de mansdominerade är vanligast att ha mellan 10–20 medarbetare per chef är det inom de kvinnodominerade vanligast med 20–30 medarbetare
per chef, och i många fall har varje chef över 40 medarbetare.

Bättre arbetsvillkor förbättrar medarbetares hälsa, engagemang och minskar personalomsättningen.
Jämställda arbetsplatser har också färre konflikter och arbetsplatser som prioriterar jämställdhet
uppfattas också som en mer attraktiv arbetsgivare.

Minska ofrivilligt deltidsarbete

Deltidsarbete är tre gånger så vanligt bland kvinnor än bland män: 3 av 10 kvinnor och 1 av
10 män arbetar under 35 timmar i veckan. Mer än dubbelt så många kvinnor som män är deltidsarbetslösa och fler kvinnor än män är timanställda. 23 procent av de kommunalt anställda kvinnorna i Skåne arbetar deltid, jämfört med 14 procent av männen. Drygt hälften av kvinnorna
inom LO-yrkena arbetar deltid jämfört med 18 procent av männen. Bland tjänstemän arbetar
var fjärde kvinna och var tionde man deltid. Flest deltidsarbeten finns inom detaljhandeln,
restaurang, hemtjänst, vård och omsorg och hotellbranschen. Det är kvinnodominerade yrken
som i högre utsträckning har timanställningar och delade turer.

För både kvinnor och män är bristen på tillgängliga heltidsarbeten främsta anledningen till deltid, men det är dubbelt så många kvinnor som män som inte har tillgång till heltidsarbeten. Detta kallas ofrivilligt deltidsarbete. Den vanligaste anledningen till frivilligt deltidsarbete skiljer sig mellan män och kvinnor. 12 procent av de deltidsarbetande kvinnorna uppger att de arbetar deltid för att ta hand om barn, vilket kan jämföras med 6 procent av männen. Den vanligaste orsaken för mäns frivilliga deltidsarbete är studier. Om arbetsgivare arbetar aktivt för att anställda ska kunna kombinera anställning och föräldraskap har detta stor påverkan på pappors uttag av föräldraförsäkringen, vilket i förlängningen påverkar så väl den ekonomiska jämställdheten som relationen mellan barn och fäder positivt.

Öka utrikesfödda kvinnors etablering på arbetsmarknaden

I Sverige deltar idag nästan lika många män som kvinnor i arbetskraften. Skåne har dock den lägsta sysselsättningsgraden i Sverige. Kvinnor deltar i lägre utsträckning i arbetskraften vilket främst kan förklaras av att de är sjukskrivna i högre grad samt heltidsstuderande i större omfattning än män. Sysselsättningsgraden i Sverige varierar mer mellan de som är födda i Norden och den del av befolkningen som är född utanför Europa. I Skåne är sysselsättningsgraden för män födda utanför Europa 51,8 procent och 44,8 procent för kvinnor. Den myndighetsgemensam planen identifierar följande utvecklingsområden: Likvärdigt bemötande, likvärdig tillgång till insatser, information och kommunikation.

Den svenska arbetsmarknaden kännetecknas av höga krav på formell utbildning och språkkunskaper.
Utrikesfödda kvinnor har generellt lägre utbildningsnivå än utrikesfödda män. De kvinnor som har utbildning upplever att deras formella kompetens inte värdesätts vilket resulterar i jobb som de är överkvalificerade för. Utrikesfödda kvinnor är en heterogen grupp med olika behov och livssituationer som påverkar möjligheterna för ett inträde på arbetsmarknaden, till exempel hälsostatus, funktionsnedsättning, familjekonstellation, ålder, utbildningsnivå och vistelsetid i Sverige.

Den låga sysselsättningsgraden för utrikesfödda kvinnor är en komplex samhällsfråga. Flera myndigheter
har i uppdrag att identifiera och åtgärda systemfel och det finns en myndighetsgemensam plan för att öka utrikesfödda kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Identifierade hinder är diskriminering, tillgång till insatser och att det inte finns kunskap om egna rättigheter och skyldigheter. Möjligheterna till arbete påverkas av rasism och diskriminering på arbetsmarknaden, där personer som utifrån utseende och/eller namn antas ha ursprung i länder utanför Europa, främst Afrika och Mellanöstern, är särskilt utsatta. Den vanligast förekommande upplevelsen av diskriminering på arbetsplatsen är på grund av utländsk härkomst hos de som är utrikesfödda och på grund av kön hos de som är inrikes födda. De som upplever minst diskriminering är inrikes födda män. Exempel på diskriminering i arbetslivet återfinns inom flertalet studier, som bland annat visat på att i ansökningar till utannonserade tjänster sållas de som har namn som är vanliga bland utrikesfödda bort till fördel för namn som är vanliga bland inrikes födda.

Kvinnor bär ett större ansvar för omsorg av barn både bland inrikes födda och utrikesfödda. Idag finns begränsningar vad gäller möjlighet att delta i integrationsinsatser och i utbud av åtgärder för personer som är frånvarande från arbetsmarknaden på grund av föräldraledighet. Brist på barnomsorg kan vara en faktor som försvårar deltagandet. Ekonomisk ojämställdhet och ojämlikhet har också stor påverkan på barn och ungas uppväxtvillkor där en uppväxt i ekonomisk utsatthet till exempel ökar risken för ohälsa och ofullständig skolgång. Kvinnor får även i lägre utsträckning än män arbetslivsinriktade insatser eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Det är också viktigt att uppmärksamma kvinnor som är anhöriginvandrare då denna grupp i lägre
utsträckning nås av insatser. Information om rättigheter och vilka insatser som finns att ta del av är viktigt att säkerställa i arbetet för att öka utrikesfödda kvinnors etablering på arbetsmarknaden.

Öka jämställdheten gällande företagande, innovation och landsbygdsutveckling

Jämställd regional tillväxt handlar om ett jämställt företagande, jämställd resursfördelning av tillväxtmedel och innovationssystemets könsmönster. Det handlar om vem som har makt och tillträde till EU:s program- och strukturfondsmedel, såsom landsbygdsprogrammet, regionala strukturfonden och regionala socialfonden. Synen på tillväxt och innovation gynnar vissa branscher och företag. Det är svårt att starta
företag och få finansiering för företagsutveckling inom många kvinnodominerade branscher och verksamheter. Synsätt, normer och attityder kring företagande, kön, familjemönster och branscher spelar fortfarande en betydande roll.

10 procent av alla sysselsatta i Skåne är företagare. Två tredjedelar av alla nystartade företag i Skåne startas av män, där de flesta företagarna i Skåne är män med svensk bakgrund. Ungefär dubbelt så många män som kvinnor äger företag. Skillnaden mellan kvinnor och män är större än skillnaden mellan inrikes och utrikesfödda företagsägare. Kön är således mer avgörande än bakgrund sett till företagande i Skåne.

Män äger i snitt 2,5 gånger så mycket som kvinnor, vilket gäller till exempel fastigheter, mark, bilar och kapital. Kvinnor äger endast fyra procent av det privatägda aktiekapitalet. Män äger mer som kan generera utsläpp och som har klimat- och energipåverkan än kvinnor. Att gynna jämställda innovationssystem kan därför också gynna miljön. I Skåne äger kvinnor 20 procent av marken och män 58 procent. För att Skåne ska utvecklas både som producent av innovativa idéer och som expansiv region behöver länet ligga i framkant när det gäller att skapa en öppen och inkluderande arbetsmarknad som tar tillvara allas kompetens och ger varje individ möjligheten att utvecklas utifrån sin egen specifika potential. Detta hänger också ihop med att bryta den könssegregering som finns i arbetet. Jämställdhet är en förutsättning för hållbart företagande och social innovation. Den regionala utvecklingsstrategin i Skåne lyfter fram att Skåne ska bli en förebild inom bland annat jämställdhet, hälsa, hållbarhet och god miljö samt forskning och utbildning.